lovetohateme

kära blogg. 

2 dagar kvar tills jag åker hem igen. Det har varit en underbar tid här dem senaste två veckorna. Bara umgås och ha det riktigt mysigt. Som att ta semeter! :) 

Jag ska vara hemma i en månad och lite till. Det är nästan lite obehagligt när man tänker på det. Självklart ska det bli roligt att träffa alla och låta alla träffa Rosie som följer med i en vecka. Men det känns så länge liksom. En hel månad. En hel månad utan min kära påg som jag bara gillar mer och mer för varje dag som går.

 

Måste dock tänka på det posetiva för annars börjar jag väl böla igen antar jag. Jag ska ju få träffa Marianas bebis! Det kommer bli sjuuuukt roligt :D DÅ kommer tiden antagligen gå väldigt fort! 

Sen att umgås med alla vänner, det är alltid mysigt. Sedan mamma och pappa så klart! 

Det kvittar liksom var jag än är. Om jag är i England saknar jag vänner och familj i Sverige men när jag är i Sverige så saknar jag människorna i England, och aldra mest Andi. Att någon man bara ha kännt i två år kan betyda så mycket. Så mycket man kan känna för en ända person. 

Folk som känner mig vet att jag blir ganska kär ganska snabbt i dem flesta men detta är så annorlunda liksom. Han och jag. Vi två. Tillsammans! Det är ju helt underbart. <3

 

För cirka ett år sen, kanske lite längre skrev jag en dikt. Min första. Eller ja min första jag faktiskt tyckte var helt okej att vissa upp.

Så här går den: 

"When i close my eyes we are still tougether. 

In my dreams we are laying close to etch other.

Smiling and saying it will last forever."

 

Jag tror jag var hemma när jag skrev den. Jag skickade den till dig. Du sa attt du behövde text till en sång :) Tror inte du använde den men jag fastna för den. Den förklara verkligen nästan precis hur jag kände då. 

Ibland så. Ibland kan jag komma på ganska fina saker. Önskar bara att min älskade man skulle gilla den lika mycket som jag. 

Men det gör inte så mycket :) Bara glad att jag skrev den för oss.

Godnatt. vi hörs när jag är redo att berätta mer :)