lovetohateme

Oj oj oj. Det var väldigt längesen jag bloggade. Det är nästan lite pinsamt. 
Och förlåt för dem som fortfarande kommer in här ibland. Jag glömmer dessutom att kolla andras bloggar. För utan en dator så tänker jag helt enkelt inte på det. 
Men ja då så. 

Livet är bra. Lever i England - st ives. Englands sydkust. Värsta vackra stället. Det är alltid vackert men det är änu vackrare på sommaren. Fullt med folk och vackert väder. Nu är det rätt så tyst och inte så mycket jobb. Brukade jobba 12-13 timmar om dagen men nu blir det bara 5-6 om ens det. Överlever på det för att det är så santans bra betalt men man kan ju inte göra så mycket annat än att jobba och leva lite. 
Jag känner mig dessutom lite delad. Jag vet inte om jag vill vara i England i detta vackra stället eller om jag vill vara hemma runt om folk som älskar mig. Dock här i detta vackra land så finns killen jag älskar. Jag kan inte tänka mig en ända dag utan honom. Det hade blivit så ensamt. Så tomt. Detta ska jag klara av i först 2 veckor och det kommer nog gå bra. För två veckor går snabbt. Kommer alltid finnas något att göra. Någon att se, någon att berätta om andis med. Det kommer säkert vara mitt ända samtals ämne men det förstår man väl. Han är ju den ända jag umgås med. Eller jo jag umgås ju också med hans bästa vän. Men det är ju så runt honom så jag räknar dem som en person som jag umgås med på olika sätt typ. Det låter väldigt konstigt men ja jag kan inte förklara det på något annat sätt. 

Sitter på mitt rum, eller ja mitt och Andis rum. Hörlurar på, känns som jag är själv. Suddar ut allt förutom datorn och mig. Det är konsigt vad bra hörlurar kan göra. Det är vackert. Även om jag inte är ensam. Både Rosie, Kristaps och Andis är här men ändå känner jag att jag måste vara själv. Jag måste få känna mig ensam. Men det är skönt att bara kunna ta av hörlurarna och där kommer dem sitta och vara redo att prata med mig eller bara lyssna. 

Liver är helt enkelt helt underbart.